Här beskrivs flera av husets viktigaste delar och texten kommer att
fyllas på successivt..

 

 

 

Tak

Innan takplåt och tegel så använde man ofta vass, gräs och halm på taken i södra Sverige.
Då måste taklutningen vara så pass kraftig att vattnet lätt rann av. Hus med sådan spetsig vinkel är fortfarande ganska vanliga i Skåne och på Öland och Gotland.
Ibland ser man tak där vassen ligger kvar och teglet vilar ovanpå – med dubbla eller 3-dubbla vindskivor.

 

Senare kom tak av träspån, som klövs fram med yxa eller spånkniv. Detta skedde efter ett tag i större skala och tekniken utvecklades
och man har använt lite olika träslag m.m. Numera ser man sällan spåntak annat än på en del kyrkor..
Att renovera ett spåntak kräver speciella kunskaper som kan vara lite svåra att hitta.
En annan svårighet är att få tag i takspån av rätt tillverkning, storlek och modell…

(Renovering av undertak av spån och omläggning av ”nytt” gammalt tegel på hus från 1790 i Uppland)

De vanligaste materialen de senaste hundra åren är tegel och plåt…
Huset måste skyddas från regn och rusk och då har vi kommit på (efter flera tusen års test ) – att tegel är ett ypperligt material..

(här det vanligaste 2-kupiga lerteglet på hus från 1910 i Roslagen)

Men under tegel och plåt kan det döljas allehanda saker – en hel värld av fågel- och getingbon, löv och andra växtdelar.
Här måste det rensas regelbundet så inte fukt skapar röta, som skapar problem för oss husägare.

 

Först enkupigt, sedan två- och trekupigt taktegel av lera.

(här 3-kupigt lertegel på hus på Gotland)

Det är ett tätt , hårt och mycket väderbeständigt material, förutsatt att det kan torka mellan regnskurar och snöglopp.
Då håller det i hundratals år – något vi inte vet om alla andra, mer eller mindre lämpliga material vi har lagt på våra hustak under årens lopp….
Lerteglets värsta fiende är mossa och frost.

 

Här behöver man inte rikta upp alla sneda linjer – utan snarare ta till vara dem..!!
Men om t.ex. nocken är så sned att det blir problem med täthet i konstruktionen så måste något göras.
Tänk alltid TÄTHET, när det gäller tak..!

Takplåt har ju också funnits länge – i Sverige sedan 1500-talet, då man smidde takplåtar…
Det blev däremot betydligt mer använt – ja rent av vanligt i början av 1900-talet, då tunnare valsplåt monterades i långa våder (bandplåt) på taken och kanterna veks ihop.

 

Reparation eller läggande av bandplåttak ställer höga krav på plåtslagaren och tyvärr har de flesta av dagens
plåtslagare begränsade kunskaper om denna teknik.
Denna taktyp förekommer idag mest i städer och det är väl där man bör söka rätt plåtslagare..

 

Stomme och fasad

Från början var ju alla hus i Sverige gjorda av trä, från topp till tå….

(Medeltida hus från Bungemuseet-Gotland)

Enkla timmerväggar – först obehandlade men så småningom tjärade, faluröda och sedan klädda med träpanel.

Att reparera timmerväggar eller som på bilden ovan – skiftesverk (heter bulhus på Gotland),
kräver speciella kunskaper som idag finns hos allt färre personer.
Förr kunde de flesta händiga personer bygga och laga en timmer stomme.

Men konstruktionen är som mekano – lätt att plocka isär och byta delar i.
Kunskapen om trä och timmer är också satt på undantag
– här gäller det verkligen att ha koll på olika kvaliteter,
Hur stocken vuxit och ev. skador/torrsprickor som kan ställa till problem.
Hur man knyter ihop stockarna och hur fönster och dörrar ska byggas in i stommen.

Att hitta en bra timmerman är avgörande för hur ett renoveringsprojekt blir genomfört.

(Renovering av timmerstomme, dörr och karm i hus från tidigt 1700-tal
i Roslagen).

Reparationsbehovet i timmerstommar är vanligt – både in- och utvändigt och
även om man gör mindre lagningar så måste man veta vad man gör – vilket virke som
är lämpligt o.s.v.

(Timmerhus från 1700-talet, som så småningom klätts med panel efter att ha byggts på med
en halv våning, Roslagen).

Eftersom timmerstockarna ligger i den timrade stommen så är nästan alltid panelen utanpå
stående – eftersom det blir så mycket bättre att spika tvärs stockarna. Man jämnar ut snedheter
i stommen och konstruktionen håller bättre.

I slutet av 1800-talet och fram emot sekelskiftet 18/1900 så började man göra stommar med stående plank istället.

Det var grova – ofta ca 5-tum (ca125mm) sågade plank som ställdes i en nedre syllstock och passades
in i en övre stock (hammarband). Nu kunde man sätta panelen åt båda håll och börja göra lite vackrare fasader.

”Träpatronvilla” i Medelpad).

Sågindustrins möjligheter utvecklades snabbt och nu kunde också snickerier och listverk bli mer
allmänt spridda även ute på landsbygden.

 

 Dörrar och fönster

De tidiga fönstren var små och sammansatta av mindre glasrutor som ofta tonade i grönt. Spröjsarna var gjorda av bly och hela konstruktionen
ganska ömtålig. Större fönster fick hållas ihop av järnstänger som ofta var konstfullt utformade.

    
Fönstren fick med tiden större och färre rutor.
Glasblåsningstekniken utvecklades starkt och i slutet av 1800-talet kunde
man blåsa större rutor till t.ex. skyltfönster.

Under 17- och 1800-talen byggdes många vackra fönster till olika typer av byggnader.
På större gårdars ekonomibyggnader, slott och herresäten samt många större villor kan man se
fönster som är av bra kvalitet och stort kulturhistoriskt värde.

      
       

Olika stilar och detaljer i byggnadsteknik och beslag berättar mycket om tiden, modet, ekonomin och kvalitén..

        
        
Dörrarna har i alla tider välkomnat folk och utgjort husets viktigaste synintryck.
Här en mycket grov och låg dörr från 1600-talet (Gotland), en högre dubbeldörr (”döbattang”)
från sent 1800-tal (Medelpad) samt två enklare bräddörrar från
Uppland.

Snickerier invändigt m.m.

 

(En klassisk interiör från 1880, som renoverats på 1940-talet).

Typisk för alla äldre inredningar är t.ex. platsbyggda skåp och bänkar som är lägre
än det vi är vana vid idag. Allt är värt att bevara och bänkar kan faktiskt höjas utan att man
skadar uttryck och stil. Däremot kan det ofta vara problem att passa in alla våra bekvämligheter
som diskmaskin, kyl/frys och micro.
Även moderna VA-installationer ställer krav på utföraren, men är sällan omöjliga eller alltför svåra att göra.
Här gäller det att hitta rätt hantverkare..!!

”Sönderrenoverade” interiörer går oftast att göra fina och stämningsfulla genom att man tar fasta på
detaljer och ytor. Några bra hantverkare underlättar arbete – förutsatt att de har ”den rätta känslan”..

     
(Gamla el- och VA-installationer behöver oftast bytas ut och planeras om, för att möta dagens krav på
säkerhet och rationellt brukande).

      
(”Fula elcentraler kan enkelt byggas in – men var noga med alla bestämmelser kring elsäkerhet !!)